Det är brustna hjärtans höst som Lars winnerbäck hade sagt (ja, jag vet att det inte är höst längre men ni förstår poängen). Idag känner jag mig ensammare än ensammast. Jag har egentligen inga problem med att vara ensam, snarare tvärtom. Jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap och att bara behöver bry mig om mig själv och mina viljor. Men ibland sköljer ensamheten över mig, typ såna här dagar. När alla i förhållanden är så sjukt puttignuttiga och målar upp en fasad om att de har världens bästa förhållande.
Nä, förlåt mig om jag är bitter idag. Har egentligen inget emot alla hjärtans dag, det är bara ensamheten som kommer över mig ibland som sagt.